Saturday, November 10, 2007

Utdrag Kapitel 1




Manuelo Fraggans Steampunk Äventyr

Bok 1

Kapitel 1

Manilla Stockholm



Buss 69 ifrån Stockholm Central station är på väg till Manilla skolan ute på Djurgården. Manuelo Fraggan sitter längst bak i den i övrigt folktomma bussen.
Han håller hårt i sin Lablee axelrems väska. Bussen kör förbi ambassad området och vidare snabbt förbi Tekniska museet och Etnografiska museet som ligger alldeles intill.

Manuelo tittar bort ut genom bussfönstret på höger sida, tankar far igenom huvudet.
Alla dessa timmar jag tillbringat där. Sist jag var i Tekniska museets arkiv fick personalen mer eller mindre släpa ut mig därifrån, jag var som förhäxad helt i min egen värld i deras värld... I Soxiay.
Manuelo småler när han tänker tillbaka på hur det såg ut runt omkring honom inne i arkivet i Tekniska museet, ritningar, skisser på luftskepp, Ingenjör Andres expedition, hans luftballong, ångdrivna flygplan, ja herregud personalen var inte särskilt glad varje gång jag kom dit.

En skarp höger kurva, bussen kränger kraftigt och Manuelo ramlar omkull. Hans väska far in under ett säte. Neej! Mina prylar i väskan! Axeln värker måste ha slagit i den förbannade grå ledstången.
Han kör fort, obehagligt fort...

Manuelo reser sig upp och håller hårt i ledstången, böjer sig ner för att komma åt axelbandet till väskan. Riiitsch, han känner att läderrocken fastnat när han böjt sig ner och nu har den gått sönder, neej. Bussförarens fel. Manuelo tar upp sin mobil och skriver i sms fönstret: Kör galning du. Bussen närmar sig Manilla skolan och Manuelo trycker på den röda stannar knappen. Precis innan han kliver av bussen riktar han mobilen mot föraren, trycker på sms tal knappen. Mobilen talar klart och tydligt: Du kör som en galning!

Chauffören vänder sig om och blänger ilsket på Manuelo.

Med bestämda steg går han över den helt öde skolgården. Bruna löv virvlar runt hans kraftiga svarta läder stövlar. Blåsten tvingar honom mer eller mindre att luta sig framåt när han går. Molnen är låga rör sig snabbt över himlen, typiskt november tänker han. Skolbyggnaden tornar spöklikt upp sig i mörkret... Måste in snabbt, hoppas ingen är där tänker Manuelo.

Framme vid porten på baksidan av byggnaden som ligger mot skolgården knappar Manuelo snabbt in koden och porten öppnas. Med bestämda steg går han bort mot den stora sten trappan som leder upp till de andra våningarna.

Han går upp en våning viker av till vänster fram till en dörr som leder till aulan.
Slår in koden och dörren öppnas. Perfekt plats för mitt sista experiment tänker Manuelo.
Måste skynda mig, bara jag får vara ifred när jag filmar. Aulan liknar en kyrksal, högt i tak och en trappa som leder till en stor balkong.
Få se nu, behöver tända upp först och så ställer jag mig uppe på balkongen och släpper ut mina flatlanders så dom singlar ner mot golvet.

Uppe på balkongen öppnar Manuelo sin väska och tar ut ett stativ, video kameran och mappen med urklippta pappfigurer – flatlanders.
Han kastar ut en figur som sakta seglar ner mot golvet. Det blir perfekt tänker han.
I det ögonblick som han monterar kameran på stativet så vibrerar mobilen och dörren till salen öppnas.

Janiche; Manuelos klass kamrat kommer in och tittar upp mot Manuelo. Han tecknar till henne: ”Stå still rör dig inte” Han börjar att filma henne där hon står mitt i salen tar sedan fram alla pappfigurer och kastar ut dom mot henne. Figurerna faller ner över henne, runt henne och lägger sig platta på golvet.
Manuleo tecknar ok, tar sedan fram sin mobil och ser att Cecilia skickat ett sms till honom: ”Du skulle komma hit till mig och vi skulle plugga ihop med Janiche”
”Janiche såg i sin mobil att din gps visade att du var påväg till Manilla” ”Hon borde vara där nu”

Janiche tecknar till Manuelo att nu får du faktiskt tala om vad du håller på med, du har varit konstig länge. Jag ska berätta... Meddela Cecilia att vi ses på café Louie Louie på Bondegatan om 30 minuter.

Vi drar nu det känns obehagligt att vara här tecknar Janiche. Resan ifrån Manilla skolan till Norrmalmstorg är lika obehaglig som tidigare, typiskt att få samme förare tänker Manuelo. Vid Norrmalmstorg kommer buss två nästan med en gång. Framme vid Louie Louie sitter Cecilia redan och väntar. Caféet är proppfullt och Cecilia lyckades få platsen vid soffan vid bortre väggen.

Manuelo och Janiche tränger sig fram till Fred som jobbar ikväll. Han skriver i sms fönstret: Latte, leverpastej smörgås och mobilen talar till Fred som nickar tillbaks.
Janiche skriver i sin mobil Earl Grey, smörgås ost och Fred lyssnar och nickar leende.

Berätta nu tecknar både Janiche och Cecilia till Manuelo. Dom har klämt ihop sig i soffan och det är riktigt trångt att använda händerna för att prata.
Okej tecknar Manuelo jag ska berätta: Det finns en annan dimension här i Stockholm. En annan värld, en steampunk värld här och nu, som bara jag upplever...

Delfinen, fyndet i havet, min resa till Alexandria. Efterforskningar med min pappa i biblioteket.
Det andra fyndet i en av de två sjunkna städerna utanför Alexandria allt stämmer exakt och det pekar hit.

Alla mina experiment jag gjort är för att själv kunna förstå och sedan kunna förklara för er två... Ni är mina bästa vänner.

Janiche och Cecilia bara tittar på varandra och ser helt chockade ut...



4 comments:

lisa said...

Coolt! Ser fram emot att läsa mer!

nilsinsweden said...

Kapitel indelning är klart men innehållet i varje kapitel är till delar färdigt tar otrolig tid efterssom det är komplicerat med teknik, platser mm. Har kontakt med Mattias så vi hoppas... det blir en bok...
Kram
Nils och Denise

Unknown said...

Spännande...nu vill jag läsa fortsättningen. Du har verkligen överraskat lilla mor nu Denise. När ges boken ut?

Manuelo Fraggan said...

Planerat till julen 2008.
Jaa tackar :D Men hur går min lilla Lukas? pussss / Denise